Att vara ledare

Igår och idag har jag varit kursledare på en ombudskurs för lärarförbundet. Tillsammans med min kollega Lena har jag berättat, diskuterat förklarat och förhoppningsvis inspirerat om allt från lagar och avtal till internationellt engagemang via förhandlingstekniker och marknadsföring. Ombuden har varit intresserade, ställt kniviga frågor och ville med rätta få ut mycket av två heldagar borta från jobbet. En uppgift där jag varit i fokus, med många bollar i luften, hänsyn som ska tas, fakta ska bli rätt, deltagarna ska bli nöjda.

Ändå är jag inte tillnärmelsevis så trött nu som jag är efter en dag i skolan när jag haft mina rytmiklektioner och ett par instrumentalelever på det. Att jobba i skolan är väldigt krävande, om någon nu inte förstått det. Idag har jag kunnat koncentrera mig på att berätta om det jag ska, när jag har mina lektioner i skolan är det långt fler parametrar att hålla reda på för det händer så mycket med upp till 27 barn i samma rum. Dessutom tycker jag att miljön i de korta pauser och raster man har i skolan ofta svåra att koppla av i för ljudnivån är hög, på väg till arbetsrummet är det intryck, möten, barn som bråkar och i lunchrummet pratas det alltid mycket jobb. Antalet stimuli att försöka koppla bort från är totalt sett väldigt många.

När jag väl får de där 27 eleverna att lyssna och titta hänfört på mig, och jag ser att de är intresserade och har förstått poängen, då är mitt jobb helt fantastiskt, men det kräver en mängd kunskap och talang för att lyckas med det!

Om piloerektion och musik som medicin.

Riktigt bra musik känns här, sa Gustav 15 år och pekade på hjärtat. Sen strålar det liksom ut därifrån.

Eftersom min tidning inte kom i morse läste jag en musiktidning som kommit i brevlådan tidigare i veckan medan jag åt frukost. Jag blev otroligt fascinerad av en artikel som handlar om vad som fysiskt händer i kroppen när vi lyssnar på musik. Björn Vickhoff som är forskare på Sahlgrenska har undersökt kroppens biologiska reaktion på olika musikformer. Artikeln finns att läsa här. 20 personer av olika åldrar och nationaliteter fick lyssna på olika sorters musik, och vad man bland annat kom fram till är att musik påverkar hjärtat rent fysiskt.

För forskare och läkare är det här förstås otroligt intressant ur ett medicinskt perspektiv, men jag tycker också det är ytterligare ett bevis för att musik är något grundläggande för oss alla människor, något vi reagerar på, till och med rent fysiskt. Även om smaken kan vara olika så finns det ändå en gemensam nämnare kring hur olika musik påverkar oss och framför allt att den påverkar oss.

Det finns mycket forskning kring musikens positiva effekter både när det gäller olika prestationer, kreativitet, men också på hälsan. Tex
Musik är bra för hälsan
Kultur på recept
Träning ger smarta barn
Spela instrument ökar prestationen
Dessa och liknande argument använder vi som är lärare på Kulturskolor ofta när vi vill förklara att vår verksamhet är viktig. Att spela ett instrument som barn ger dig nycklar för att lyssna på musik som du kanske inte skulle komma i kontakt med annars. Musik som faktiskt rent fysiskt påverkar ditt hjärta. Jag pratar ibland med mina elever om hur det känns i kroppen när man lyssnar på riktigt bra musik som verkligen griper tag i en på ett eller annat sätt. Många elever beskriver det som att det känns i hjärttrakten. Och rent fysiskt så gör det alltså det! Eller så får man gåshud, jag får ofta det om jag hör något som verkligen går rakt in i kroppen. Nu har jag lärt mig att den medicinska termen för gåshud är piloerektion och att den kopplas till utsöndringen av dopamin. Omkring hälften av de undersökta personerna fick gåshud av att lyssna på musik, kvinnor och musiker fick det i större utsträckning.

Vi är i början på att hitta sätt att använda musik som medicinering. Tänk om vi börjar i andra änden, att vi spelar och lyssnar på musik så kanske vi faktiskt i mindre utsträckning blir sjuka.

Vad är det egentligen för skillnad på killar och tjejer?

Vet ni, brukar jag säga när frågan kommer på tal under en lektion. Jag tycker inte är så stor skillnad på killar och tjejer. Joho, protesterar alltid någon, killar har en snopp och tjejer har en snippa. Ja, men bortsett från det då, frågar jag? Killar är bättre på fotboll, säger någon annan. Ja, men är alla killar bättre än alla tjejer på fotboll? Hm, nä, det är klart att de inte är. Så, säger jag, om det kommer en ny elev till klassen, kan vi egentligen veta hur hen är, innan vi lärt känna henom? Nä, brukar eleverna komma fram till, det kan vi ju faktiskt inte.

Det kanske inte behöver vara svårare än så att förklara för eleverna vad vi menar när vi pratar om att de inte ska behandlas olika utifrån kön.

Skolstart!

Nu är det dags att ta nya tag igen efter en skön sommarledighet. På kulturskolan har vi i år ett ganska generöst antal förberedelsedagar för att styra upp terminen. Dels behövs det för att vi inte hade tid att fundera ett jota över hösten i slutet på våren, eftersom alla hade fullt upp med resor, läger, workshops och annat. Men stora roddet just nu är SCHEMALÄGGNINGEN. Om man inte fyller ut sin tjänst med orkestrar, eller som jag har rytmiklektioner också så har man som instrumentlärare 70 elever som ska ha lektion varje vecka. Detta är ett pussel utan dess like. Allt fler elever går i skola en bit bort, och går länge på dagen, vilken gör att de sällan kan komma och spela sitt instrument före halv fyra. Sen försöker vi ta hänsyn till busstider, skjutstider, tennistider, orkestertider och andra allmänna och särskilda önskemål. Alla metoder är prövade, från schematräffar till att köra på förra årets tider, rundringningar om och om igen, oändliga mejlkonversationer. Hinner hon till 16.10? Nähä ok, men 16.20, vad bra, då får hon spela med P i år (på den tiden jag lovat mig själv att slänga in en kaffepaus).

På min kulturskola har vi även ett arbetslag som arbetar i grundskolan, med dans och drama och rytmik. Där är vi ute i god tid på våren och försöker komma med önskemål om dagar och tider. Här rör det sig om lektioner på kanske fem olika skolor på en vecka, men lagom hål för att köra emellan. Även om allt verkar klart när vi tar semester kommer problemen anhopande den här veckan. Nej, jag kan inte ha dans i musiksalen och skutta runt bland gitarrerna, nej vi kan inte ha drama med 27 elever på den lilla löshörnan i klassrummet, nej jag tänker inte vara i tre olika lokaler under dagen och bära sakerna emellan, nej jag kan inte plötsligt byta dag, eftersom den dagen har jag just pusslat ihop ett schema på två andra skolor i en annan del av kommunen.

Vi har en fantastisk administratör på jobbet som ordnar med fakturor, kölistor och löner. Jag tänker mig att vi skulle behöva minst en administratör till som kunde hjälpa oss lärare med allt det här. Tänk att komma till jobbet i augusti, ha ett färdigt schema och en färdig lista med vilka elever som kommer. Lokalerna skulle vara bokade och iordningställda med ljudanläggning, notställ och kompinstrument. Det vore fantastiskt!  Jag vet att det inte riktigt är så enkelt, men kanske ändå att det skulle kunna funka. Då skulle vi kunna ägna oss åt det vi är riktigt bra på, lära barnen om musik!

Datorn underlättar min vardag

På onsdag ska jag berätta för mina kollegor hur jag använder datorn i undervisningen. Jag kommer att dela med mig av det här:

• Evernote

För lektionsplaneringar, föreläsningsanteckningar,  och små kom ihåg. Bilder, ljud anteckningar.

• Imovie

För att snabbt och lätt göra filmer och inspelningar med eleverna.
Här finns en instruktionsfilm för iMovie i youtube.

• Twitter

Mitt utökade lärarrum.

Andra små tips ( som säkert många av er gör)

• Mejllista till elever/föräldrar
• Spela in, gärna direkt på elevens mobil. Perfekt för gehörslåtar etc.
• Facebookgrupper
• youtube, spotify. Vi lyssnar en kortis på i stort sett varje lektion. 
• All musik i paddan
• Google it!
• Ta en bild. På anteckningar på tavlan, eller något i en bok.
• Filma en snutt av lektionen.
• Kalender

Kommande projekt:

• Skanna in alla noter i paddan
• Amazing slowdowner
• Websida med mina vanligaste gehörslåtar och svar på vanligaste frågorna
• Fler appar för eleverna.
• Garageband.

Om jag hade pengar...

• Egen liten projektor för filmer etc.
• Fler paddor, en till varje elev i mindre grupper
• "Grej" för att koppla vanliga mickar till paddan. 
• Fler appar
• Synkade kalendrar, ex via en googlekalender

Semester

Var på jobbet sista dagen för den här terminen igår, så nu sitter jag här alldeles ledig och käkar långfrukost på golvet vid min lilla franska balkong. Egentligen är jag lite skeptisk till vårt arbetstidsavtal, jag hade mycket hellre slutat fem i stället för sju under terminerna, mot att jobba några extra veckor i juni och kanske något lov, men just nu känns det såklart jätteskönt med ledig tid. Terminen avslutades med en resa till Århus med orkestern jag är med och leder. Fyra riktigt lyckade dagar med boende på varndrarhem i bokskog, uppskattade konserter, museibesök och mycket "hygge". För mig var det en riktig höjdare att besöka Aros konstmuseum tillsammans med ungdomarna. Eftersom det var jag som planerat att vi skulle gå dit var jag lite nervös för hur det skulle falla ut, modern konst och tonåringar. Det gick hur bra som helst, så himla spännande att uppleva videokonst och installationer med eleverna, som har en ett helt annat perspektiv än vad jag har och lägger märke till helt andra saker i konsten. Jag hörde kommentarer som "kan vi gå ett varv till", "vi kan inte stanna så länge i varje rum, jag vill hinna se allt", och "vi kanske kan åka hit nästa år med mamma också". Aros är ett av de häftigaste museerna jag någonsin besökt. Coolast var regnbågen högst upp på huset, där man går runt och ser hela staden i regnbågens alla färger.

Vi hann också med två konserter. En på ett torg mitt i stan, där molnen precis sprack upp lagom tills vi skulle börja spela, så det var gott om folk på caféerna och parkbänkarna runtom. På måndagen spelade vi på en Rudolf Steiner-skola. Det blev stor succé, vår söta trummis fick skriva autografer och vi fick spela extranummer under stort jubel. Jag fick passa på att öva mina danska ordentligt när jag stod och pratade med ett gäng elever efter konserten. De försökte lära oss svenskar att säga "Fem flade flödeboller på et fladt flödebollefad" under mycket fniss. Så här bra lät Pirates of the carribean:

Skönt att jag fortfarande har kvar förmågan att sova länge, sov till tolv dagen efter att vi kom hem. Förbättringspotential till nästa resa är helt klart att ha med fler föräldrar som löser av oss lärare ibland så man kan få lite fritid. Dagarna blir väldigt intensiva. Men jag är helt klart sugen på att resa med alla dessa fina ungdomar snart igen!

Nu återstår bara att ställa om kroppen och sinnet på ledighet, det brukar ta lite tid för mig. Snart väntar yogakurs, provence, fjällen och annat mysigt!

Leve paddan!

Jag vill dela med mig av en liten summering av min första termin med min jobb-ipad.  Jag är en person som har extremt svårt att hålla reda på saker, jag tappar nycklar, slarvar bort lappar och glömmer att ta med mig saker dit jag ska. Det här är inte bara lite småjobbigt, utan det är verkligen ett stort stressmoment för mig, att hela tiden glömma bort att ta med viktiga saker, att lägga nyklar på fel ställen, att hålla ordning bland mina papper och jobbprylar. Att jag varje vecka undervisar som musiklärare på fem olika ställen gör inte saken bättre. Tidigare har det varit ett ständigt planerande, vart ska jag i morgon, vad behöver jag ha med mig, listor på tisdagseleverna, vilka noter jag behöver till dem, vilka cd-skivor, vilka instrument, anteckningsboken med lektionsplaneringen, kalendern, jäklar jag glömde packa ner titanic som Clara så himla gärna vill spela, vi tar den på gehör, nya rör till saxofonen på skola två, torktrasa till eleven på skola tre, planeringen på vad som ska spelas på konserten till skola ett. Och allt detta strax innan jag åker hem varje kväll trött i huvudet efter en hel dags arbete. 


I vintras fick jag en egen jobbipad, och det har underlättat min vardag så mycket. Kalendern finns i paddan (synkat med telefon och dator) alla lektionsanteckningar och annat kom ihåg finns i evernote (också synkat), alla mina låtar, musik och bakgrunder jag använder finns där, så jag slipper glömma att ta med just den och den cd-skivan. Jag kan dessutom spela upp dem i valfritt tempo mha amazing slowdowner. Vi spelar lätt och snabbt in det vi gjort utan att jag behöver komma ihåg att kånka med mig inspelningsutrustning. Vi gör bakgrunder i garageband. Jag har kontakt med elever och föräldrar via mejlen och kan direkt mejla ljudfiler och små inspelningar vi gjort på paddan, och jag slipper ha i minnet att skicka det där mejlet lite senare när eleverna slutat. Alla världens låtar finns på youtube och spotify, behöver inte komma ihåg att kolla upp och ta med. Nästa steg i höst är att scanna in alla noter, så jag alltid har tillgång till allt det materialet också. Riktigt allt finns ju förstås inte i paddan, svårt att trycka in saxofonen eller lunchlådan tillexempel, men det har verkligen underlättat otroligt mycket och gjort mig till en bättre lärare. Leve paddan!

En studentspelning

Idag har vi spelat på studentutsläpp med orkestern jag leder på kulturskolan. Vi är tre orkesterledare, två äldre manliga kollegor, som jag trivs kanon att jobba med, och så jag.

När vi rullat in med bilen och släpet på skolgården kliver vi ur för att börja packa ut alla saker. En man kommer mot oss för att hälsa oss välkomna och tar i hand med min kollega. De känner igen varandra sen tidigare, och mannen säger att det är roligt att vi är där i år igen. Jag sträcker också fram armen och presenterar mig eftersom vi inte setts förut. Mannen från skolan tar visserligen min hand och säger hej, men vänder sig sedan snabbt åter till min kollega och frågar: -vad behöver DU för saker, ska DU låna båda bas- och gitarrstärkare?. Jo, så här är det, försöker jag bryta in, eftersom min kollega redan har huvudet halvvägs in i bakluckan för att packa ut sakerna, men jag blir totalt ignorerad av mannen från skolan, som fortsätter till min manliga kollega: -vill DU att jag tar ut trummor till er också? Där ger jag upp och tänker att det egentligen är rätt synd om mannen som inte förstår att jag leder en orkester, att jag vet vilka prylar en orkester behöver, att jag är tillräckligt stark för att bära fram dem, och att jag på att utmärkt sätt kan kommunicera vad jag har för behov.

En polyp

Jag har alltid haft en lite hes röst. Inte så att jag låter som en gammal storrökare, mer att jag flera gånger fått frågan om jag är jazzsångerska. Ibland har hesheten blivit värre, t ex efter en lång kväll där jag försökt göra mig hörd på krogen, men det har alltid blivit bra igen efter någon dag, och det har alltid varit hanterbart. Fram tills jag började jobba i klass för ett och ett halvt år sen.

Till en början funkade det bra, men jag märkte tydligare och tydligare sambandet mellan långa arbetsdagar och en trötthet i rösten och att jag hade lite småont i halsen efter jobbet. Framförallt när jag sjungit mycket i ett för mig lite för högt läge som passar eleverna, men även efter en dag där jag höjt talrösten för att höras ordentligt. Till slut i vintras när jag nästan tappade rösten efter mina torsdagar, som är mina längsta arbetsdagar, bestämde jag mig för att kolla upp det hela, och jag fick via jobbet komma till en läkare som direkt remitterade mig till en öron-näsa-hals-läkare. Denna första läkaren kikade i min hals via näsan med en liten tunn spagettiliknande sak med en liten liten kamera i änden. Lite läskigt, men egentligen gjorde det inte särskilt ont. Han kunde konstatera något som han inte såg vad det var, så det blev vidare remiss till en foniater med andra verktyg, och där var jag häromdagen. Jag sitta och vackert räcka ut tungan medan läkaren filmade mina stämband med en kamera, den här gången via svalget. Jag fick försöka säga iiiiiiiii i flera olika röstlägen. Tillsammans kunde vi sen titta på mina stämband på film på datorn. Jättecoolt! Det visade sig att jag har en polyp som sitter på vänstra stämbandet, vilket jag också kunde se klart och tydligt på filmen. Polypen har troligtvis funnits där sen jag var liten. Nu har jag fått remiss till en logoped, men troligtvis behöver polypen opereras bort för att komma tillrätta med problemen jag har.

Det är förstås inte så kul att veta att något inte är som det ska, och att jag troligtvis behöver opereras, men samtidigt känns det som en otrolig lättnad att veta vad felet är. Jag har alltid känt mig lite dum som inte lyckas sjunga ordentligt, fast jag haft massvis med sång- och röstlektioner. Jag yogar mycket, och är blåsmusiker, så det här med hur man andas har jag liksom också full koll på. Det har alltid känts som att det läcker ut en massa luft när jag sjunger så jag inte orkar hålla fraserna ordentligt, och nu vet jag att det är precis det det gör! Polypen gör att stämbanden inte sluter tätt, och i vissa röstlägen rör sig det ena stämbandet alldeles för långsamt, hänger liksom inte med i svägarna. När jag spelar klarinett funkar det hur bra som helst att hålla långa fraser, så jag har liksom inte fått ihop det, men nu förstår jag. Folk har i all välmening påmint mig om att använda stödet, att jag inte ska vara så lat utan andas in ordentligt när jag talar, och jag har försökt ta till mig alla goda råd, men utan resultat.

Nu ska det bli jättespännande att få komma logopenden och se vad det kan hjälpa. Och om det sen blir operation, vad händer med rösten då? Förändras den? Kommer jag kunna sjunga sådär snyggt som jag upplever att alla musiklärare runtomkring mig kan? Mycket av identiteten sitter i rösten, och att inte ha en fungerande röst är verkligen ett stort handikapp, Av dem som drabbas av röstproblem är en stor andel lärare.

Just nu på rytmiken

Jag vill tipsa om material som jag använder just nu. Eftersom Sveriges elever tydligen halkar efter i matte och det mattesatsas här och där vill jag lägga mitt strå till stacken. Jag tror nämligen att om man har svårt för något så måste man göra på ett annat sätt, inte bara mer av samma sak. Om eleverna inte presterar när det sitter i bänkarna och räknar, kanske de inte ska sitta i bänkarna och räkna ännu mer, utan det kanske måste till något helt annat. Därför har jag haft ett litet matte-tema på rytmiklektionerna under de senaste veckorna. Bitten Löfgren och Andreas Löfgren arbetar med ämnet mattemusik på Ringsbergsskolan i Växjö och de har gjort en hel bok med multiplikationslåtar, kvadratlåtar och cirkelsånger.  Här finnns den att beställa. Jag har tillverkat en tallinje i tjusiga färger som vi skuttar runt kring, vi bär på varsitt tal, vi ställer oss i ordning och oordning och sjunger om siffrorna. Eleverna tycker det är jättekul och de som har svårt för matte kanske får en och annan aha-upplevelse.

Mina tvåor kommer att vara med i en stor föreställning tillsammans med andra tvåor på andra skolor där de får sjunga med ett storband. Vi använder materialet DoReMi Safari, riktigt svängiga låtar om djuren på savannen. En del texter är lite långa och krångliga att sjunga, men låtarna är också utmärkta att använda till att dansa till, göra följa John till, gå i rummet till, eller vad man nu vill göra. Här finns cdn att beställa. Det finns också en bok med alla texter och en berättelse om djuren i låtarna.

Snö och utegympa

Igår och idag har snön vräkt ner i Stockholm, och det har varit riktigt kallt, minus 16 som mest när jag åkte igår morse. Men väldigt vackert, speciellt när man kommer över broarna ut mot Värmdö och öarna breder ut sig. Inte lika kul att jag trots att jag tagit i lite med tiden kom för sent till lektionen i morse, och barnen stod stelfrusna och väntade utanför eftersom fritidspedagogen jag arbetar med också var försenad. Väl framme dröjde det sen tio minuter till innan vi lyckades komma in i salen eftersom jag inte är betrodd med en nyckel, men när vi kom in blev det i alla fall en fin halv lektion med mycket hopp och skutt i valstakt och tvåtakt.

Efter rytmiken har eleverna alltid idrott, och idag var det annonserat utegympa. Jag skojade om snöbrottning och barnen hoppades på pulkaåkning. I vanliga fall är man ju inne under vinterhalvåret men jag gillar de här sköna undantagen. Jag gillar att skolan kan uppmärksamma det som händer utanför dess gränser, oavsett om det är ett snöfall, en samhällsomvälvande arabvår eller att en elev upplevt något kanske på en resa. Att man som lärare tar chansen och ta in det i undervisningen, är beredd att anpassa sig efter omständigheterna.

Välskrivningen och paddan

Jan Björklund, jag tänkte såhär: Innan du uttalar dig om vad du tycker om Sollentunas pedagogiska metoder skulle du kanske kunna ta dig dit och kolla vad de gör och hur det funkar. Kanske till och med prata med en livs levande lärare och bilda dig en uppfattning utifrån det. Annars finns det också något som kallas för forskning, vilket, hör och häpna även bedrivs inom pedagogiska fält. Man kan läsa om forskningen kring metoden. Och du, välskrivningen försvann redan på 70-talet.

Fortbildning

Idag har jag haft pianolektion för min kollega Madde! Jag gillar att spela piano, har till och med ett gäng pianoelever just nu och trivs med det, men jag är jordens mest osvängiga brukspianist. Jag lägger ackorden och sen händer det liksom inget mer med dem.

På mitt jobb har vi en fortbildningsmöjlighet, att få ta lektioner för en kollega. Kollegan räknar mig som en elev och jag får ta lektionen på arbetstid. Bra deal tycker jag. Så idag har vi börjat lätt, med Blinka lilla, melodi i höger, lite roligare ackord än de vanliga, och lite nya bastoner i vänster. Jag hade jättekul! Dessutom behöver jag ju inte planera in en massa extra övningstid, jag kompar ju mina elever hela dagarna, så det är bara att köra.

Snart vågar jag kanske till och med säga att jag kan spela piano.

Ett bra jobb

På fredagar går jag upp riktigt tidigt och sätter mig i bilköerna genom Stockholm för att komma till jobbet. Jag har först rytmikklasser, två underbara treor som gång på gång överträffar sig själva i att klara av saker. Det häftiga är att precis hela klassen hänger med klockrent i övningarna, förra veckan gick vi alla i samma puls och kunde till och med byta mellan fjärdedels- och halvnotspuls, och denna veckan tog vi oss an vårens mattetema, genom att skutta runt bland mina laminerade gröna och lila siffror. Det gör mig också glad att killarna är verkar så trygga i sig själva, till exempel fick jag flera kramar förra veckan när vi inte setts på länge. Många killar har annars svårt att till och med hålla någon i handen, kroppskontakt är läskigt. Jag får verkligen energi av att träffa klasserna och deras duktiga klasslärare som jag samarbetar med på lektionen.

 Efter rytmikklasserna åker jag på personalmöte. Jag gillar möten, i alla fall när de behandlar ämnen som angår mig. Jag gillar information och att komma med lösningar på problem, och att diskutera frågor som rör arbetet. Framför allt så gillar jag att träffa mina kollegor. De flesta ger mig inspiration, de är duktiga på sitt jobb. Och inte minst roliga. Vi skrattar mycket på mitt jobb, det är viktigt tror jag.

All den här positiva energin jag kan fylla på med på fredagarna behövs verkligen för att orka med mina slitiga veckor. På en vecka är jag på fem olika arbetsplatser och träffar ungefär 200 barn och ett stort antal lärare och andra vuxna. Fredag kväll i soffan är jag väldigt trött men väldigt nöjd med och stolt över det jobb jag gör.